It sucks when you know that you need to let go, but you can't.
Idag gör det så fruktansvärt ont, och därför, för er egen skull, ska jag försöka att inte skriva någonting alls här. Mina tankar och känslor är alldeles för korpsvarta för att kunna lysa upp era vintermörka-rum i alla fall.
Så tack och god natt. Vi ses kanske imorgon igen.
Kommentarer
Trackback
