There's a storm raging through my frozen heart tonight
Imorgon ar det dags att sjunga igen. En liten del av mig ar radd for att Kate kommer marka att jag inte har ovat pa den laxa som hon har gett mig, men jag kunde bara inte. Att sta mot en vagg och forsoka fa en pappersbit att stanna kvar mot den sa lange som mojligt genom att sakta blasa pa den, kandes konstigt, nastintill helt sjukt. Dessutom ser jag inte riktigt hur det skulle kunna gora mig till en battre sangare.
Hursom.
Idag har jag raknat ut att inte ens 35 000 steg hade kunnat ta mig till dig, och dina underbara ord. Det kanns lite konstigt. Nast intill helt ofattbart. Jag ar inte van med att behova se en ensam skugga jaga mig om natten, men jag antar att det ar sadanna har saker som gor mig starkare som person, eller rattare sagt, oss starkare.
Nej, natten borjar nalkas, och mina ogon har borjat bli tunga, sa jag tror att det ar dags att runda av. God natt mina vackra lasare. Vi hors igen nar solen lyser och alla papperslappar har flugit ur tid.
Kommentarer
Trackback