Mia Elisabeth

Om jag hade kunnat, hade jag berättat för er alla hur vackra léenden som jag har mött, hur fina ögon som jag har delat magiska blickar med.
Jag hade också återberättat allt det där som jag har emotionerat, och hur mitt hjärta har lärt sig att ticka som en bomb.

Jag tror att han har börjat förbereda sig på strid.
Jag tror att jag känner igen den här kampen.



Och mitt i den stad som jag nu håller så varmt intill mig själv, kände jag dig.
Det är skumt att en enda människa kan äga en sådann genuin styrka att beröra någon annan.
 
Jag vet att det kommer att bli så himla svårt att rida ut den här stormen.
Jag vet att det näst intill är en omöjlighet, men jag vill inte ge upp.



Jag var nära på att gråta mig själv till sömns inatt, men jag tröstade mig själv med faktumet att det faktiskt kommer att komma en ny morgondag,
och även om det kommer att ta tid

kommer även snart den morgondag som ger mig ett permanent léende,
lika vackert som alla de andra männniskornas som jag har mött.

Jag vet det så väl.