I almost told you that I love you.
Kommentaren: "Mia, ut och res innan du sätter dig i skolan, fy tusan" som nyss snubblade in på min msn, fick mig att tänka efter.
Riktigt ordentligt, till och med.
Jag vet att jag har sagt till er alla att jag längtar efter att stadga mig med plugg och egen lägenhet någonstans i lilla Sverige, och det gör jag också. Det har aldrig varit en underdrift, och ja. Jag är helt säker på vad jag vill läsa. Det finns ingen tvekan alls kvar på det,
men ska man resa, så ska man faktiskt passa på att göra det i min ålder. Det finns liksom ingen annan tid som det passar lika bra, så nu har jag bestämt mig. Jag tar tillbaka mitt prat om att skolan är första prio i höst. Jag ska ut i världen. Det är bara så. Nu har jag återigen ansökt till utlandsjobb, och tar någon in mig, tänker jag åka innan jag blir en del av skol-sverige.
Ja, nu får faktiskt det vara det avgörande. Inte motsatsen.
Jag tror att jag har bestämt mig.
Gud, nu måste ni tro att jag inte har alla hästar i stallet jämt, och det stämmer faktiskt. Jag ändrar mina planer lika snabbt som ett skenande tåg, men den här gången tror jag för ovanlighetens skull att jag tar rätt beslut. Mammas kommentar i förgående inlägg tyder ju faktiskt på det, det också.
(obs. Jag tar mig friheten att kunna ångra mig, även denna gång)
- Jag har nämligen fördjävligt svårt att bestämma mig.
Riktigt ordentligt, till och med.
Jag vet att jag har sagt till er alla att jag längtar efter att stadga mig med plugg och egen lägenhet någonstans i lilla Sverige, och det gör jag också. Det har aldrig varit en underdrift, och ja. Jag är helt säker på vad jag vill läsa. Det finns ingen tvekan alls kvar på det,
men ska man resa, så ska man faktiskt passa på att göra det i min ålder. Det finns liksom ingen annan tid som det passar lika bra, så nu har jag bestämt mig. Jag tar tillbaka mitt prat om att skolan är första prio i höst. Jag ska ut i världen. Det är bara så. Nu har jag återigen ansökt till utlandsjobb, och tar någon in mig, tänker jag åka innan jag blir en del av skol-sverige.
Ja, nu får faktiskt det vara det avgörande. Inte motsatsen.
Jag tror att jag har bestämt mig.
Gud, nu måste ni tro att jag inte har alla hästar i stallet jämt, och det stämmer faktiskt. Jag ändrar mina planer lika snabbt som ett skenande tåg, men den här gången tror jag för ovanlighetens skull att jag tar rätt beslut. Mammas kommentar i förgående inlägg tyder ju faktiskt på det, det också.
(obs. Jag tar mig friheten att kunna ångra mig, även denna gång)
- Jag har nämligen fördjävligt svårt att bestämma mig.
Kommentarer
Trackback
