Mia Elisabeth

Det är inte nyttigt för mig att läsa alla vackra swy-människors resedagböcker.
Idag fick det mig nästan att falla i tårar. Det känns så otroligt konstigt att vara så långt borta från den plats som hjärtat valt att stanna kvar på.

Om 3 veckor kommer dem hem, och jag ska bli en del av dem igen. Även fast att jag vet hur otroligt varmt som de kommer att välkomna mig, kan jag inte låta bli att vara en aningens nervös. Dem kommer att ha hunnit göra så ofantligt mycket utan mig, och alla dem sakerna kommer att ha sammansvetsat dem ännu mer.

Åh. Jag är så otroligt ledsen över att befinna mig i Sverige. Det är ju inte här som jag skulle ha varit idag. Jag skulle ha varit där, i vackra Thailand, omhändetagen av min vackra värdfamilj och min underbara Jay.
Ja, Jag skulle ha haft alla medresenärarer och thailändare omkring mig. Jag skulle ha arbetat och gått och förbannat mig över min hårda säng, och alla de täckande kläder som vi tvingades ha på oss i 40 graders värme.

Ja, jag skulle ha varit där. Där och lycklig!

Ibland är inte livet rättvist.