<3<3<3<3
Det är fortfarande helt ofattbart att du inte finns kvar.
Ingen jul kommer någonson att bli sig lik utan dig och din varma närvaro.
God jul och Gott nytt år.
Jag saknar dig, min älskade morfar.
It's winter, babe.
Jag ville typ bara berätta för er alla, att jag tycker om snön och min amanda.
Christoffer är ganska bra han med.
Bra. Då var det uträttat.
Nu väntas voddlermys och godis med sötnosarna.
Puss puss på er
Smile like you mean it
Jag: (förvånad) tack?
Mamma: Ja.. alltså, i dem där byxorna.
man tackar, man tackar.
I don't want to think about you, but i cannot stop.
Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut
Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
One day it will all be over. One day we are gonna get so high.
Jag beklagar mig över de ord som inte stryper känslorna inuti,
likaså över de ord som inte tycks hamna rätt på pappret,
eller i mitt känsloförråd.
Och jag vill be dig att stänga dina blåa ögon,
för jag gillar inte sättet som de sjunger för mig på.
Every night I wake in between a chain of dreams. I gasp. Or frown. Or sweetly hum. Either way, finding the ground.
och internet berättar fint:
"English is not always spoken but increasingly Nong Khai restaurants have menus in more than one language"
och det är ju alltid bra. eller något.
How do you get a man, who have loved before, to love again?
Att vakna till en julvit snöstad, fick hela mig att rysa av välbehag.
Jag hade saknat att känna den virvande snön falla ner på händerna, och smälta till min varma kroppstempratur. Saknat att kasta mig ner i snön och bli barn, bara för en liten stund till. Det finns nästan ingenting bättre.
Inte enligt mig i alla fall.
Snart kommer min vackra Sanaz över också för att äta frukost och färga mitt hår. Det gör inte saken värre, utan snare fulländat.
Det kommer att bli en bra dag.
Jag känner det på mig.
Ljuva, ljuva vintertid.
I don't care about money, but i care about cleverness.
Bruna är dem,
och nu undrar jag bara en enda liten sak.
När är det egentligen läge till att prova dem?
You have always been good for my ego.
Om fyra veckor och tre dagar lämnar jag er.
Ja, ni har fyra helger kvar att njuta av mig,
sedan är det för sent. Då är jag borta.
Borta, springandes på thailands gator
tillsammans med vackra medresenärer och thailändska parkamrater.
Jag kommer att blogga därifrån med,
men kanske inte lika ofta, kanske inte lika detaljrikt.
Det kanske är bra för er att veta i god tid.
Mentalförberedelse.
Jag kommer att ha en reseblogg också,
tillsammans med vackra Josefine.
Den är dock inte skapad än,
men så fort den är det, så lägger jag upp adressen här.
Jag lovar er!
They say, memories will last forever
Jag sitter just nu vid min gamla stationära dator,
och jag kan verkligen inte sluta le.
Vilka fruktansvärt fina minnen som man kan hitta här.
Jag vet inte hur mycket bilder som ni orkar med,
men jag tänker kasta upp en del ändå
mest för min egen skull.
Som ni förstår, menade jag verkligen gamla bilder när jag skrev det.
Som äldst är jag fjorton år, och som yngst elva.
Det var inte igår, det
Nostalgiregn
Usa, sommaren 03
Love builds bridges where there are none
Idag har jag och mamma varit kreativa.
vi har nämligen bakat:
- vanlig ischoklad
- ischoklad med mandlar
- ischoklad med nougat
- ischoklad med vitchoklad
- vitischoklad
- vitischoklad med mandlar
- vitischoklad med mandelmassa
- citrongratinerade mandlar
- nougatrulle nerdränkt i choklad
och jag har bara en enda kommentar,
vi är värda creds!
I guess this much is true: I do care about you!
Mitt vackra kollage på min och Ellens resa.
Och så Ellens vackra, så klart!
He's my kind of rain, like love from a drunken sky.
Jag hade tänkt berätta för er om min Lördagkväll. Om hur jag dansade, skrattade och sjöng i goda vänners lag, men jag har tappat förmågan att trollbinda ord till magiska meningar, och dessutom sitter gråten i halsen.
Jag har inte lyckats sluta än. Allting forsar ut längs mina kinder, och jag börjar starkt fundera på hur länge som man kan gråta, innan all vätska har lämnat kroppen.
Mamma kramade om mig tills att jag hade somnat igår, och tillsammans torkade vi bort den sista tåren för dagen, från min kind.
Att vakna helt utslagen, fortfarande gråtandes, var en erfarenhet som jag inte ens hade önskat mina fiender. För det gör ont, så fruktansvärt ont.
Åh. Dumma patetiska jag.
Varför mår jag fortfarande så här? Varför kan jag inte komma över det?
Varför finns februari över allt?
I taket,
i väggarna,
i luften som jag andas,
och inte andas.
I möblerna,
och på marken.
Varför? Varför finns det där?
Varför kan det inte bara bli december, även i mitt liv?
Sometimes I just wanna hide
Jag ville bara efter att ha postat det senaste, rätt otroligt, negativa inlägget, berätta en liten sak för er. En liten sak som kanske är väldigt bra att veta.
Jag är lycklig.
Egentligen.
Jag råkar bara ha dåliga dagar ibland, precis som alla andra.
It doesn't really matter what we are calling it. In the end it's just a slowly goodbye.
Jag är kluven, och vet inte alls vart jag ska ta vägen.
10 månader har passerat, och jag vill mest falla i gråt.
Jag vet inte hur jag ska förklara det utan att säga för mycket. Jag är alldels gråtfärdig. Alldeles, alldeles melankolisk och svag. Jag önskar så intensivt att februari kunde lämna mig nu. Att allting kunde sluta spöka innanför mitt pannben och vinka mitt liv farväl, men det gör det inte. Februari stannar kvar, och det mycket otäckare och grovare än någonsin förut. Jag orkar inte med det här. Jag vill ha december och varma julléenden som kan värma upp mitt sönderfrusna hjärta, som alltid förr. Ja, jag vill verkligen ha det nu, men istället viskar jag tyst för mig själv, kommer februari någonsin att ta slut i min värld?
Kommer den någonsin det?
It sucks when you know that you need to let go, but you can't.
Idag gör det så fruktansvärt ont, och därför, för er egen skull, ska jag försöka att inte skriva någonting alls här. Mina tankar och känslor är alldeles för korpsvarta för att kunna lysa upp era vintermörka-rum i alla fall.
Så tack och god natt. Vi ses kanske imorgon igen.
Sometimes the right path isn't always the easiest one.
Jag vet inte hur jag borde hantera det här.
men tyvärr är mitt sinne satt och jag måste agera därefter.
Frågan är bara, kommer du någonsin att förstå mig?
Love is a thing on sale for more money than there exists.
Jag hittade precis en helt fantastisk julklapp till min kära mor.
Specialgjord precis för henne. Jag är så sjukt glad. Jag hade nästan gett upp allting som hade med julklappar att göra innan jag fann detta.
Hon kommer att bli så glad, och jag vet verkligen om det.
Det känns bra.
Hade jag kunnat, hade jag berättat för er vad det var, laddat upp en bild och skrytit till och med lite till om det, men rädslan för att min mor läser detta får mig att avstå. Ni får helt enkelt vara nyfikna till efter jul.
men nöjda ska ni veta att jag är!
There's that one person you'll never get over no matter how long it's been. - I want to be that one person for you, my love.
Det har varit en intressant dag.
Sofie har berättat för mig om alla från vår gamla lågstadieklass som idag sitter på behandlingshem. Gareth har bekräftat sin saknad av min luffare, som jag inte ens visste om att jag hade. Ellen att man minsann brukar äta fisk på tisdagar, och mamma berättade nyss att Lucia är på söndag.
Jag känner mig övermatad med information.
Hur kunde jag vara så omedveten om alla dessa fenomen?
och om alla dessa påståenden stämmer, hur kommer det sig då att pappa bjöd mig på fisk på en onsdag? Är han också omedveten om detta faktum?
Detta är inte okej.
Music is what feelings sounds like
Pippi och prinsipessan!
When you're close to tears, remember
Someday it'll all be over
One day we're gonna get so high
And at the end of the day, remember the days
When we were close to the end
And wondered how we made it through the night
We'll remember it was me and you
Cause we are gonna be
Forever
You will
Always keep it flying high in the sky
Of love
I am not into the idea of being without you.
S: Stinsen! jag älskar stinsen!
M: haha, hur kommer det sig?
S: Dem har gratis toaletter.
Ja, alla har vi något vi prioterar högt på våra shoppingställen.
Många brukar nämna bra restauranger, affärer och människor, men inte min Sofie. Nej, för hon vill bara kunna gå på toa gratis.
Det är ju bra det också liksom.
It's all a beautiful lie
Jag får nästan tårar i ögonen när jag tänker på det.
Det jag längtade så efter, vill jag inte alls nå mer.
Jag känner mig så fruktansvärt ond.
Usch, usch, usch, nej, nu måste jag radera dessa melankoliska tankebanor. Bilder på Amanda och mig får bli min medecin. Det borde göra susen.
Det är typ toppen bra att jag har dig, för du gör mig alltid kurr-i-kurr-glad i magen.
Jag ville typ bara berätta det för dig, pruttegull.
We are all in the gutter, but some of us are looking at the stars
Mia, 16 år
- You better don't hide that smile
And the scary thing is that I thought I could give up everything just to be with you.
Dubbel D får trots sin svaghet för att hålla sig ärlig en tumme upp för vackra meningar som målat upp massor av léenden på mitt annsikte genom alla år som vi har känt (och ignorerat) varann.
Alla ord må vara överdrivna och använda till många fler än just bara mig, men det gör inte så mycket. För dem är söta att titta på, och det är just det som jag är ute efter just nu.
Sanaz får också en stor tumme upp för hennes underbara meningar som glänste upp usa-resan lite extra, och till och med mamma ska få en tumme upp, trots allt ekonomi-prat som hon influensa-gav breven med.
Ja, min lilla mamma kan lysa av söthet trots penga-prat.
Det är nog rätt jäkla unikt!
Kanske är det en av alla anledningar till att jag tycker om henne så?
En annan anledning är att hon fann mig världens finaste pappa också.
Japp-Japp.
Because someone doesn't love you the way you want them to, doesn't mean they don't love you with all they have.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag känner så här.
Fullständig frustration. Jag kan inte förklara det bättre än så.
I fredags försökte jag dansa bort all min smärta i ett rum belägrat av människor som inte fick mina sinnen annat än att resa tillbaka till den värsta av alla tider som jag har genomgått. Till slut brast jag, och jag lärde mig min läxa. Man kan aldrig ta bort ett sår genom att skrapa bort skorpan, eller genom att dölja den.
Aldrig, mina kära vänner. Aldrig. Det är inte ens värt att försöka.
Sometimes we put up walls. Not to keep people out, but to see who cares enough to knock them down.
“If ever there is tomorrow when we're not together..
There is something you must always remember
You are braver than you believe, stronger than you seem, and smarter than you think, but the most important thing is, even if we're apart.. I'll always be with you.”
- Winnie the Pooh
Let me whisper in your ear. Say the words you long to hear. I'm in love with you!
Många av dem vill dock att vi hör av oss närmare tiden då vi kommit hem, vilket inte är allt för positivt. Vi behöver få in pengar innan den 16de december, och paniken börjar sprida sig i varendaste ven.
Men nej, det här ska gå. Vi ska fixa det här.
Vi måste göra det.
<3<3
If I have to go.
You'll be thinking of me,
Somehow I will know.
Someday when I'm lonely,
Wishing you weren't so far away,
Then I will remember
Things we said today.
Vet ni vad jag ska göra nu? Jag ska titta på årets första julkalender och fira att det är första dagen av december. Nu är det bara lite mer än en månad kvar tills att jag åker. Det känns helt sjukt bra.
Det läskiga är bara att det kommer att gå så himla fort nu. Jag har saker att göra nästan hela vägen fram tills Januari, och även en bit in på den månaden. Det är helt sjukt.
Men jag trivs med att ha det så.
Close your eyes and I will kiss you. Tomorrow i will miss you.
Sömnen ville inte ta över min kropp idag. Jag tror minsann att rädslan över att lämna ut mig själv, och göra mig sig försvarslös för det okända har börjat att dominera på min sida av stan.
Men natten i all sin ära har inte varit fy skam för det. Vackra the beatles-låtar i den vackra filmen Across the universe har lyst upp mitt decembermörka rum, och tillsammans med fruktansvärt fina röster har jag sjungit i gammal Kate Baker-anda.
Och nu, nu tänker jag minsann sitta här tills att solen har gått upp. Sedan ska jag ta mig mitt vanliga morgonkaffe, i min vanliga Höganäsmugg och gå på en promenad.
Imorgon kommer jag defenitivt att kunna somna vid nio, och voila. Då får jag som jag vill. Äntligen kommer dygnet att vändas om till det vanliga igen.
Toppen bra.
