I was enough for you just some time ago.
Ungefär så här kul tyckte Jay att Yoga var.
You are the only one who knows exactly what I need.
av utmattning.
Utmatting över att behöva agera mamma, och ta ansvar för två.
Det är inte så här det ska vara.
Vi behöver skapa en förändring, du och jag.
Too little, too late
Imorgon ska jag och Jay tillbaka till Lill-myran och Alneskolan, är det tänkt.
Ni får hålla tummarna för att måendet går med på det, och att inte barnen återigen råkar sätta mig i den eviga sjukdoms-ekan.
Det är ju trots allt valborg på fredag, och då vill jag icke vara sjuker.
I've got soul, but I'm not a soldier
Och oj oj oj, om han blev tjusig!
Titta själva:
Det är nästan så att min egen kreativitet skrämmer mig själv.
You are pretty damn sexy, girl.
Det finns vänner som betyder mycket, men sen finns det också vänner som du,
som betyder allt och så mycket, mycket där till.
Ja, åh.
Du är nog en av de finaste människorna som finns!
Och jag är så oändligt tacksam att jag får leva ett liv med dig i det.
I devise my own demise
Jag är fortfarande sängliggandes. Förhoppningsvis är det dock min sista sådanna dag. Jag mår nämligen otroligt mycket bättre än vad jag gjorde igår, så det känns som om det går åt rätt håll.
(Peppar, peppar ta i trä)
Föresten så kom jag nyss på mig själv med att vara totalfast i tidningen "mama".
Här talar vi alltså inte om någon lusläsning, utan jag slök varendaste artikel, en efter en. Ord efter ord. Mening efter mening.
Kanske är jag inte bara fysiskt sjuk längre?
Jag undrar, jag.
I am waiting on the border line
Jag hoppas på det,
för jag har verkligen inte tid att vara sängliggandes!
Things don't always turn out that way
Don't stop believin'
Underbart fina Ida och jag, på välkomstmiddagen i fredags.
Det blev en riktigt lyckad kväll, fakiskt
Hit me with your best shot, hunneypie.
Jag tycker inte om att det tillkommer dolda kostnader vid bidning av abonnemang, ännu mindre att man lyckas bli lika lurad, varendaste gång. Misstolka mig nu inte, jag älskar min nya ögonsten och skulle inte vilja ha någon annan i huvudtaget,
men jag önskar mig en värld med uppriktiga försäljare.
Vad krävs det för att skapa en sådann?
I almost told you that I love you.
Riktigt ordentligt, till och med.
Jag vet att jag har sagt till er alla att jag längtar efter att stadga mig med plugg och egen lägenhet någonstans i lilla Sverige, och det gör jag också. Det har aldrig varit en underdrift, och ja. Jag är helt säker på vad jag vill läsa. Det finns ingen tvekan alls kvar på det,
men ska man resa, så ska man faktiskt passa på att göra det i min ålder. Det finns liksom ingen annan tid som det passar lika bra, så nu har jag bestämt mig. Jag tar tillbaka mitt prat om att skolan är första prio i höst. Jag ska ut i världen. Det är bara så. Nu har jag återigen ansökt till utlandsjobb, och tar någon in mig, tänker jag åka innan jag blir en del av skol-sverige.
Ja, nu får faktiskt det vara det avgörande. Inte motsatsen.
Jag tror att jag har bestämt mig.
Gud, nu måste ni tro att jag inte har alla hästar i stallet jämt, och det stämmer faktiskt. Jag ändrar mina planer lika snabbt som ett skenande tåg, men den här gången tror jag för ovanlighetens skull att jag tar rätt beslut. Mammas kommentar i förgående inlägg tyder ju faktiskt på det, det också.
(obs. Jag tar mig friheten att kunna ångra mig, även denna gång)
- Jag har nämligen fördjävligt svårt att bestämma mig.
Och aldrig slutar jag att drömma mig bort.
Ni kommer att tycka att jag är galen nu, men jag funderar på att återigen fly landet efter min hemkost från Örnskökdsvik. Ja, det är faktiskt helt sant. Jag är återigen helt såld på förslaget att bosätta mig i ett nytt land. Se, lära och uppleva mer.
Dock inte på en gång, dock inte helt säkert,
men jag har helt fastnat för Kina-programmet som det kallas. Det innefattar kort att man reser till Kina för ett halvår, eller ett år, och jobbar som engelskalärare i en lokalby. Till skillnad från det programmet som jag sitter i just nu, mellan Thailand och Sverige, får man även lön. Inte någon skrytsam summa, men en lön som gör att man kan åka dit utan så mycket ihopsparade fickpengar. Dessutom ingår gratis mat och logi.
Jag har ansökt, och när mamma och pappa läser de här kommer de att tappa hakan. Antagligen många fler också, men sådann är jag. Spontan och nyfiken, alltid ute efter mer. Det är bara att vänja sig.
Så ja, nu återigen är jag osäker. Högskola eller resande?
Ett fyrfaldigt leve...
Jag vill tillägna en blöt puss till Annie, som blir tjugo år vid midnatt.
Det känns underbart att vi återigen kan prata. Att vi återigen kan dela en vänskap. Jag hoppas att du vet om att jag känner så.
Om inte annat, så vet du om det nu, lilla finaste du.
Your beauty is beyond compare!
Dagen har varit väldigt lugn, och har egentligen inte bjudit på allt för mycket.
En lathets-pizza och en mysig fikastund på UH tillsammans med vackra Fanny.
Föresten så saknar jag Thailand något fördjävulskt idag.
Maja la ut bilder på min underbara värdfamilj där borta, och jag trodde helt seriöst att jag skulle brista ut i gråt. Dem var så fina, så otroligt älskvärda.
Det är synd att språkbarriären gör det så svårt att hålla kontakten nu när man lever, och bor i två skilda världar.
Föresten så är det dem som målar ut den andra bilden i detta inlägg, till ett så vackert porträtt. Jag hoppas så innerligt att jag ska få hålla om dem någon gång igen. Att jag någon gång ska få berätta för dem hur mycket jag uppskattade deras gästvänlighet och kärlek, och att jag absolut inte lämnade Thailand av missnöje, utan av personliga tvång.
Dem är och förblir i mitt hjärta, för evigt.
Om dem ändå kunde få veta det...
You are amazing, my friend. Totally amazing.
Livet är underbart.
Synd bara att parisen min hann somna innan barnen gjorde det.
You are my kind of rain, like love from a drunken sky
Igår var det dags för våran "välkommen till övik - tack för att ni tar emot oss"-fest.
Jag och Vee agerade toastmasters, och presenterade allting som skulle ske under kvällen. Allting blev väldigt lyckat, och alla människor lät sig accessoers med stora léenden.
Underbart, skulle jag vilja kalla det. Helt underbart!
<3<3<3
taget från: http://textsfromlastnight.com
Så som jag saknar dig nu, har jag aldrig saknat dig förut
Påskfirandet blev dubbelt för min del i år.
Idag var det nämligen dags att introducera denna magnifika högtid för thailändarna.
Det blev högst uppskattat, må jag erkänna!
If i could wish for something, I would hear you call my name.
Jag ska aldrig mer säga ett ord om att jag kan för lite om religion.
Varje swy-par här uppe, har ansvaret för en utbildningsdag.
Jag och min parkamrat ska ha våran imorgon, och har valt att behandla ämnet påsk. Detta trodde jag var ett smidigt drag av mig, men när lilla Jay kollade på mig med stora ögon och frågade:
"who is jesus?",
förstod jag att så inte var fallet.
Det fanns liksom inte på världskartan för honom.
"son of God?",
"What is God?",
"Who is his mother then?"
En liten bildupdate!
You can't steal my love
Efter en lång arbetsdag på Lillmyran, en mysstund med Hilde-älskling, en ridtur på ståtligaste Irona, och ett högt uppskattat bastubad med vackraste värd-mamman, min, känner jag mig helt tillfredställd.
Jag rådiggar Örnsköldsvik faktiskt. Det enda som saknas är en snygg karl med kapaciteten att kittla mina innersta nerver, en Ellen, ett pack underbara stockholms-vänner, och den där älskade familjen som jag har hemma på vaxmoravägen 23B.
Oh-yes. Så ligger det till.
Men staden i sig. Oh, den är så himla fin, den.
Och de människor som finns i den med.
ความสามารถในการพูด ไม่มีคำ / att kunna tala utan ord
Efter att under flera timmar ha försökt att ordföra mig utan resultat med min thai, kom jag fram till att google translate faktiskt existerar av en anledning.
Jag skrev ner alla min känslor, och mina inre konflikter riktade mot honom där. Google gav mig sedan en fin översattning på thai.
"Tack för att du verkligen bryr dig om mig", blev hans svar.
och nu känner jag mig plötsligt 3000 grader lugnare.
Det är nog sant att nyckeln till allt ligger i kreativitetens händer.
You have become a part of me!
Jag har valt att kalla det: En annorlunda kärlek, till en annorlunda syskonrelation.
I'm just so far away from where you are.
När man sitter och klickar runt på internet för att finna bra saker att kunna hitta på i Ö-vik, och får upp meddelandet:
"Tyvärr har vi inte hittat några sevärdheter, upplevelser här i Örnsköldsvik. Men ni kanske skall titta i granstäderna nedanunder. (..)"
Märker man verkligen att man befinner sig på landet!
Try to see this through my eyes
Idag fick jag en present av vackraste Fanny.
En bok vid namn: "Det är slut" var det.
Jag bör nog ta det som en hint!
I wish I could save everyone and everything, even myself.
Eller så berättar jag helt enkelt bara för er om
hur bra jag har det här uppe bland alla tomtar och troll i övik.
och om hur jag vaknar varje morgon och känner att jag verkligen vill uppleva morgondagen som nyss har grytt.
För så är det verkligen.
Det ska ni minsann få veta!
those days are gone and i can be who i want to be. This angel is finally free
Jay och jag har precis kommit hem från en dag på Alneskolan, och sitter just nu med en varsin dator i knäet. Hilde ropade vackert "hej då älskling" till mig när jag gick, så nu är jag alldeles varm inuti. Ännu varmare håller jag även på att bli, då jag just nu låter en härlig kopp kaffe slinka ner i kistan.
Det har varit en bra dag idag.
En riktigt bra dag faktiskt.
Och Jay har precis berättat för mig att han vill ut och springa ikväll, så nu har jag även ett träningspass inbokat för kvällen. Det känns inte helt fel. Beach 2010, here I come!
I dare you to love me!
Det blev inga vackra ord om gårdagen. Sömnen beslagtog mina ögon och gjorde det omöjligt för mig att uppdatera bloggen, men även då förgylldes min dag av dans på norrlands gator i goda vänners lag.
När kvällsmaten sedan sjunkit ned i hungriga magar, for jag, Jay och Åse ner till stallet och tog oss en ridtur på mysiga Irona och Jossan.
Gud, vad det var magiskt att få gräva ner annsiktet i en mysig mule igen!
Idag har sedan jag och de superfina värdföräldrarna som jag har, sprungit.
Och nej, älskade vänner. Jag är inte sjuk, eller hög. Jag har bara fått för mig att bli nyttig. Eller rättare sagt, Åse och Jörgen pushar mig till att vara det.
Underbart!
Idag i bilder. Text kommer senare.
Det kallas musikorgasm!
I can still feel so much pain
Like a knife that cuts you the wound heals
but the scar, that scar remains
I know I could have saved our love that night
If I'd known what to say
Instead of makin' love
We both made our separate ways
But now I hear you found somebody new
and that I never meant that much to you
To hear that tears me up inside
And to see you cuts me like a knife
I guess
Every rose has its thorn
Over the hills and far away
Jay och jag pluggade i stadens biblioteket idag.
Det gick väldigt bra!
Scarborough fair
I am still standing
Idag samlades hela swy-gänget och stadsvandrade kring ö-vik, för att lära känna stadens alla kyrkor, dagscenter och ungdomsfik. Både hjärnan och fötterna var helt slut när promenaden avslutades, men tro inte att jag fick vila för det. Så fort jag kom hem till min fina värdfamilj var det lek med barnen som stod på schemat.
Upp för baken, ned för baken, upp, ned, upp ned och upp igen.
Jag beundrar verkligen småbarnsföräldrar nu. Det måste jag erkänna!
Vad får dem all energi ifrån?
Det pillret vill jag också ha!
Dreaming with a broken heart
Min sötaste Jay har ett litet häfte med bra svenska meningar att kunna.
I ett sådant häfte hade jag förväntat mig meningar som;
- Jag är sjuk, osv.
Men icke...
Där får man lära sig att fråga efter ris,
och även att kunna berätta vilken färg det har.
Är det sådant här man kallar kulturchock?
En bild säger mer än tusen ord,
Här får ni det gånger fem!
Glitter in the air
Under dygnets allt för få timmar har jag och Jay värmt händerna över små eldar, försökt lära oss att åka slalom, och totalgasat med snöscootrar ner i snöklungor. Vi har även fått bevittna renars dumhet, och myst med vackra små värdsyskon och värdföräldrar framför snövallar, mateldar och tv-apparater.
Det har varit helt underbart, och jag tycker mig må otroligt bra med norrlandsluft i mina lungor.
Så ni kan andas ut, älskade vänner.
Ty, Jag kommer att överleva även denna fas av livet mitt, med ett stort léende på läpparna.
I am walking in Övik
Jag har så otroligt mycket som jag skulle kunna berätta för er,
så otroligt mycket vackra stunder att reflektera.
Bilder har jag också. Nog en hel miljon,
men just nu orkar jag inte. Jag ska sätta mig och dricka en kopp te med värdfamiljen, min. Väldigt söta är dem faktiskt.
Det ska ni få veta i alla fall!
Alla andra detaljer får ni en annan dag.
I'm slow dancing in a burning room, baby
Tuppen har inte ens hunnit gala än. Ändå sitter jag här helt färdigsminkad och påklädd. Om en halvtimme är det dags för mig att rulla in mot staden. Om Amanda hinner vakna ska hon komma förbi och pussa mig hejdå, men jag vågar inte riktigt ringa och se efter. Vill inte beröva henne från några sovtimmar, så vi får se om ett samtal rullar in snart, annars så vill jag att du ska veta, att jag kommer att sakna dig,
och att du är världens finaste granne!
Det kommer att bli lika tomt som alltid utan dig bredvid mig.
The hardest question to answer is why.
Look at the two of you dancing, lost in eachothers arms. Oh God, I loved him first.
Så där ja, nu är det bara flanellskjortan och de nya jeansen som ska ner i väskan. Sedan är jag färdig. Min älskade svarta favorit tröja är dock spårlöst försvunnen och det gör mig riktigt ledsen. Jag hoppas att mor min hinner finna den innan onsdagkväll, då hon kommer och kramar om mig en sista gång innan midsommar. Annars får jag väl helt enkelt klara mig utan den. Det kommer dock att bli surt.
Nå ja. Vad mer kan jag säga?
Det är fascinerade hur mycket kläder man hittar när man letar i sin egen garderoben. Jag har aldrig insett att jag har så mycket plagg i det där lilla rummet. Det jobbiga är bara att mycket av de känns för extremt, urringat, stort eller bara konstigt. Ändå inte tillräckligt konstigt för att kastas bort.
Jag har föresten bestämt mig för att ta med mig datorn upp till Ö-vik. På det sättet blir det både lättare att förvara bilder och hålla kontakt med omvärlden. Vi får bara hålla tummarna för att familjen har trådlöst internet i huset. Det är liksom att föredra.
Nej, gud, det blir bara nonses skrivet idag. Jag lovar er att försöka göra lite bättre och intressantare ifrån mig i fortsättningen. Jag har bara känt mig lite konfundersam över vad jag egentligen borde, och inte borde våga skriva om mig själv och mitt liv så här offentligt.
Jag ska ta mig en funderare,
och så hörs vi senare.
Head over feet. Don't be surprised if I love you for all that you are.
Just nu har jag precis kastat in den första laddningen med tvätt, fixat en ny spellista på spotify som just nu smeker mina öron till högsta möjliga njutning, och ja. Snart är det dags att packa iordning allting. Imorgon säger jag hejdå till stockholm och vinkar in tre månader med vackra SWY-människor i örnsköldsvik.
Det känns helt otroligt bra.
Om jag kommer att fortsätta blogga här, eller gå över till resebloggen är fortfarande ett frågetecken för mig. Antagligen blir resan omdanad till vackra meningar där, och lite känslor nerklottrade här.
http://MiaSwy.blogg.se är adressen dit om ni har glömt bort det.
Nej, nu ni, tokfransar. Nu är det dags för mig att gå tillbaka till verkligheten.
Vi får höras av lite senare igen. När väskan står igenzippad i hallen och vinkar denna stockholmsperiod hejdå för denna gång.
Jag måste dock tacka alla vackra själar för alla skratt, underbara minnen och fina dagar som ni har berikat mitt liv med även denna gång som vi har fått vandra tillsammans.
Ni är och förblir mitt eviga livselexir!
The truth is, I feel hurt, and it's all because of you.
I'm just a dreamer. I dream my life away today.
Förutom att jag nu äntligen har klippt av de slitna topparna av kaluffsen, har jag äntligen fått träffa min vackra BK. Ikväll ska han, lillebror sin och Ellen komma hit och dela på en dunk lyckosaft. Det blir en härlig avrundning på min stockholmstid för denna gång.
På tisdag åker jag ju nämligen igen,
och återvänder inte fören vid midsommar.
Jag längtar så otroligt mycket!
We were a beautiful disaster, my dear
Nu är det äntligen påsk igen. I år är det dock inte jag och Ellen som står för köttbullarna, eller utlärandet av svenska nubbvisor.
Nej, i år är det annorlunda regler. I år är det hela smörgåsbordet som gäller, mysiga kusiner och släktingar, och sånger med riktiga svenska röster.
Me like it. Det var länge sedan påsken var så här.
Jag har precis gjort mig iordning efter en lång promenad längs norrviken. Jag känner mig som en helt ny människa, och jag måste bara få säga att vädret här hemma i stockholm är helt ovärderligt.
Me like it.
Like it
Like it
Like it
Och jag hoppas att ni njuter lika mycket som jag gör av det.
All the miles come between us. Just between you and me. I should let you fade away, but that just wouldn't be me
En del relationer bildar hela romaner, en del bara noveller,
men det betyder inte nödvändigtvis att de innehåller olika mängder med kärlek.
Idag är det påskafton. Om ett par timmar ska ett litet släktkalas bildas, men det är mycket som behöver göras innan dess. Rummet ska städas, jag ska duscha och fixa mig, och ett samtal ska hinna uträttas.
Idag har jag nämligen bestämt mig för att lätta hela mitt hjärta, och diskurera ut allting som har gjort mig illa, och allting som har gjort mig gott den sista tiden mellan mig och en vän.
Det behövs verkligen. Jag känner det i hela kroppen.
Ni får önska mig lycka till,
så uppdaterar jag er om något lite roligare senare.
Puss på snokarna.
Crocodile rock
Jag har mest velat kasta ner varenda sak som finns här, ner på golvet.
Så för att hålla mig på den säkra sidan har jag bara suttit still.
Fokuserat på de vackra sångarnas röster. Fantiserat mig bort.
Bort, bort, bort
och inte gjort ett dugg.
Så kan det också gå ibland.
Autopilot, take my hand and lead me home.
