Money, money, money make's it funny
Sa har mycket pengar har jag I min hand just nu.
Hur mycket har du?
Mo-ha-ha-haa!
You bring the sun out...
Om tva timmar bar det av mot North Jersey och mitt forsta studiobesok.
Jag tror minsann att de dar fjarilarna i magen har fordubblats sen igar.
Jisses!
Jag behover en lugnande kram,
Eller kanske rent utsagt 300 styckna.
Say what you need to say.
Om 2 veckor ska jag upptrada infor ungefar 200 manniskor,
och jag har inte ens fatt en lat an.
Jag ar sa sjukt nervos att jag inte ens har ord for det.
Help me, Help me, Help me!
Bilder fran Stone Pony i Lordags
~
Kanske ar det darfor som jag verkligen vagade stanna har I usa, och kanske ar det darfor som jag nu for forsta gangen uppdaterar min blogg via en telefon.
Eller sa ar det kanske helt enkelt for att jag ar for lat for att ga ner till datorn,
Vem vet...
I don't even know what I saw in you anymore
Kate har drankt mig i komplimanger angande min rost och utveckling
Martina och jag har haft ett djupt samtal langt in pa natten
jag har fatt ata varldens godaste tigerrakor
och sist men inte minst, det har varit varldens harligaste solvader
Hur skulle jag nagonsin kunna klaga?
Smile, little baby. What's the use of crying?
Dem tycks aldrig minska, eller forsvinna i det har landet.
I lordags var jag pa en konsert pa Stone Pony, den krog som upptackte bland annat Bruce Springsteen for ett X antal ar sedan. Att personalen pa detta stalle ar overdrivet smarta for det, vagar jag dock inte saga. De hade stora problem med att lasa mitt svenska id-kort, sa efter ett fatal om och men bestamde de sig for att lata mig vara 21 ar. Jo. man tackar och bockar. Baren, har kommer jag!
Forutom det har inte sa mycket hant. Jag har avnjutit goda middagar, och smaprat med manniskorna i min narhet, och idag ar det aterigen dags att traffa Kate. (av nagon anledning, tycks jag alltid pricka in att skriva pa dem dagarna).
Hursom. Jag ville bara beratta att jag lever och att jag mar bra.
Jag hoppas att ni gor det med.
My life depends on you.
Snart bar det av till Kate, och dagens sanglektion, men allra forst vill jag bara saga tack.
Tack till alla er som skriver gulliga mail med visdomsord och jag-saknar-dig-meningar. Dem varmer, allihop.
Varmer valdigt mycket.
"Rawr" means I love you on dinosaurish
Amanda och jag i New york, i sondags
You want it. I allready got it.
Sanglektionen hos Kate gick valdigt bra igar. Battre an nagon annan som jag tidigare har haft faktiskt. Det kandes skont, sarskilt med tanke pa att jag ska traffa Cece Rogers, killen som vill ha med mig till Italien, om bara nagra dagar.
Nej. Jag har faktiskt inte tid att skriva nagonting langre idag.
Vi har precis kommit hem, och nu sitter alla och tar en drick i koket. Jag ska joina dem.
Vi hors senare, snyggingar.
There's a storm raging through my frozen heart tonight
Imorgon ar det dags att sjunga igen. En liten del av mig ar radd for att Kate kommer marka att jag inte har ovat pa den laxa som hon har gett mig, men jag kunde bara inte. Att sta mot en vagg och forsoka fa en pappersbit att stanna kvar mot den sa lange som mojligt genom att sakta blasa pa den, kandes konstigt, nastintill helt sjukt. Dessutom ser jag inte riktigt hur det skulle kunna gora mig till en battre sangare.
Hursom.
Idag har jag raknat ut att inte ens 35 000 steg hade kunnat ta mig till dig, och dina underbara ord. Det kanns lite konstigt. Nast intill helt ofattbart. Jag ar inte van med att behova se en ensam skugga jaga mig om natten, men jag antar att det ar sadanna har saker som gor mig starkare som person, eller rattare sagt, oss starkare.
Nej, natten borjar nalkas, och mina ogon har borjat bli tunga, sa jag tror att det ar dags att runda av. God natt mina vackra lasare. Vi hors igen nar solen lyser och alla papperslappar har flugit ur tid.
Endless are the dreams, you made come true
Det tog mig over 40 minuter innan jag kunde skymta den enorma basketbollen och henne, men det var det vart, for vi har haft en underbar dag med massor av goda skratt och harliga sma affarer.
Nu drojer det nog tre veckor innan jag traffar henne igen, men det ar som den gamla klischen sager: Den som vantar pa nagot gott, vantar aldrig for lange.
Eller var det kanske, alltid for lange?
Man kan ju undra.
And after all, I am glad you are gone
Inatt har Champs, Greg och Hannas ena katt, roat sig med att ata upp min flip flop
Jag ar helt chokad. Sen nar borjade katter ata skor?
Jag trodde att det bara var hundar som gjorde sadant,
men a andra sidan..
I Usa ar aven det omojliga mojligt.
Just perfect
Jag beslot mig nyss for att ta en kall dusch
Pa badkarets kant stod en skum lotionflaska, med lukt av choklad.
Tveksamt oppnade jag den, luktade och hallde ut lite i min hand.
En brunsmet, alldels for lik chokladsas, hamnade i min hand, och jag hade inget annat val an att testa den pa mina armar nar jag stod dar. Jag behovde veta hur den luktade pa kroppen. Jag bara behovde det.
Starka aromer av choklad kittlade mig i nasan, och helt plotsligt hade hela jag forvandlats till en jatte stor chokladbit.
Vart jag an gar nu, forfoljs jag av en jatte stor radsla over att nagon ska forsoka ata upp mig. Hade nagon tokig manniska gatt forbi mig med en sadann har lukt hade jag namligen inte ens tvekat pa att forsoka ta en stor tugga fran dennas kropp. Sarskilt inte nu, da jag hade kunnat doda for en Marabou mjolkchoklad.
Hjalp. Ni far halla tummarna att jag overlever den har dagen!
Don't give away what we've tried so hard to keep
For er som inte visste det har jag vinkat mitt blonda har hejda.
Jag far tacka Amanda for hennes engagemang och ork
Det ar trotsallt inte den lattaste uppgiften att farga min kaluffs.
Inlagg, menat att publiceras den 17/7
Idag ska jag skriva nagonting annorlunda. Nagonting annorlunda som ni antagligen inte ar beredda pa. En slags hedring till en person som verkligen har funnits dar for mig fast att han inte har haft nagon anledning till det, eller nagot maste att gora det. En person som har haft manga konversationer med mig, dator mot dator, men nu aven en del med verkliga lappar och ogon inblandade.
En person som far mig att verkligen vara jag. En glad jag.
En van som du ar sallsynt, Torbjorn
Grattis pa din fodelsedag
Jag hoppas att du har det bra pa andra sidan atlanten.
I will keep on fighting til' the end
Imorgon ska jag upp med tuppen. Klockan tjugo i sex kommer namligen Nik hit for att ta med mig till 6am club, och en timme stenhard traning. Det kanns bra, for jag vagrar, och da menar jag verkligen vagrar, att ga upp ett enda kilo under min vistelse har i Usa.
Sedan ar det hem och packa som galler, for pa eftermiddagen ska jag upp till den norra delen av New Jersey for att spendera den resterande delen av veckan hemma hos Hanna och Greg.
Innan det ska jag aven hinna forbi Kate och sjunga. Jag hoppas att jag lyckas slappa loss lite mer den har gangen. Tydligen tanker jag allt for mycket - och koncentrerar mig mer av vad jag borde pa att forsoka hora mig sjalv, bedomma, och sedan kritisera.
Nej. Nu sitter jag och skriver om absolut ingenting igen.
Om jag hinner kommer ett vettigare inlagg imorgon, annars hors vi senare i veckan, people.
It's the most beautiful birds which get caged
Nu ar det for sent att angra sig. Familjen och mormor har precis akt ivag till flygplatsen, och jag ligger ensam kvar i soffan och tittar pa "10 things I hate about you".
Det kanns laskigt. Nu hander det har verkligen. Jag ar ensam kvar i Usa med ett hopp om att en dag na mina drommar. Om det nu ar mina drommar, det vet jag ju faktiskt inte an. Forhoppningsvis ska detta aventyr svara pa den fragan at mig.
En sak ar dock saker: Det har ar vad drommar ar skapade av.
This is what you get when you let your heart win
Just nu, en timme innan det ar dags att aka till Kate, borjar jag fa tusentals fragestallningar i mitt huvud. Ar det har vad jag vill gora? Klarar jag av det har? Ar jag en tillrackligt skicklig sangare?
Klarar jag mig utan Ellen och alla andra vanner?
Gor jag verkligen ratt beslut?
To follow your dreams.
Igar blev allting verklighet. Hur nervos, och oforberedd jag an var, tog jag tag i telefonen och ringde min chef.
"ehmn.. det har hant saker, och jag kommer nog inte komma hem fran usa pa ett tag. Kanske inte pa valdigt lange."
Sa ja, nu hander det har verkligen. Jag kommer inte hem imorgon, inte dagen efter det, eller en vecka efter det heller. Jag har tagit mitt forsta steg mot drommarna. Mitt forsta steg mot en helt annan varld.
Om nagra timmer ska jag aka till Kate Baker, en sangpedagog som jobbat med grammy vinnare och american idol deltagare. Hon ska hjalpa mig pa traven, ett steg i taget, tills jag verkligen ar helt redo.
Men allra forst ska jag till flygplatsen och vinka av Martin. Nu lamnar han mig har, och aker hem till alskade Sverige. Det kanns riktigt konstigt. Nu forsvinner alla som jag kom hit med, en efter en.
Imorgon star mamma, pappa och bror pa tur. Och de ar de allra sista - sedan ar jag ensam kvar har. Eller nej, det var kanske att ljuga. 20 mil ifran mig sitter Amanda. Henne far jag behalla i alla fall en manad till. Det kanns faktiskt otroligt bra.
Nej. Nu maste jag rusa. Duschen och mitt andra steg mot drommarna vantar.
Att borja ett nytt liv
Jag minns knappt hur man ordforde sig, eller skapade intresse, men jag ska forsoka hitta allt det dar igen.
For for forsta gangen har jag verkligen nagot att skriva om.
For forsta gangen har jag verkligen nagot som kan intressera en storre skala an forut.
Jag maste dock borja med att ursakta mig for att jag saknar de tre sista bokstaverna i alfabetet. Det kommer ni att fa tala ett tag framover om ni ska lasa min blogg. For fran och med idag ar jag bosatt i usa ett tag framover.
For det har ar min berattelse om kampen mot drommarna.
Det har ar min berattelse om den storsta och vackraste forandringen i mitt liv
hittills i alla fall
