I have lost my safty-pill.
Så det så.
Föresten så vill jag skriva ett litet grattis till Marcus.
Gossen fyller trotsallt tjugoett år idag.
Jag hoppas att du har en bra dag!
Walk away before it's too late...
Imorgon står det "bästa vän och middag med göteborg-sällskap" på schemat. Jag och Ellen har en dunk vin som inte riktigt dracks upp i helgen som väntar på oss. Det känns bra. Riktigt bra, faktiskt.
Innan jag går måste jag dock lätta mitt hjärta lite genom att säga: Gå och se Remember me! Den filmen var verkligen jätte fin.
(Nästan lika fin som dig, det säger en del)
Puss och god fortsättning på dagen.
In this crazy love, and through this crazy time, it's you. It's you!
Den ni, och ni får inte veta vad jag ska göra.
It's New york, bitch
Sakna. Sakna. Sakna
Out of my hands
Det blev en otroligt bra dag igår. Jag vaknade upp bredvid den vackraste Sofie'n som jag vet existerar, pratade ut om allt mellan himmel och jord och lät läpparna snudda den vardagliga morgonkoppen med koffein.
Sedan väntades en lång och mysig promenad hem till bästa vän, där etiopisk mat, ovärdeliga skratt och mysigt mysande väntades innan party outfiten skulle på och göra oss helt oförskämt snygga för kvällen.
Festen som vi anlände till runt nio ägde rum mitt ute i Tyresös djungel av lägenheter, killar med förstora röda skor och härliga léenden.
Det var helt klart värt sin resväg.
Imorse slog det mig sedan varför jag har valt att spendera så mycket tid med min Ellen. Hon har så otroligt många vackra gester, så otroligt många kloka ord och så otroligt varma händer som kramar om en i tid och evighet.
Idag överaskade hon mig bland annat med en underbar frukostbricka i sängen, och säg mig, vem skulle inte vilja vakna så en sen söndagmorgon i mars?
Åh, åh, åh, vad du är bra.
och
Åh, åh, åh, vad du gör mig glad.
Hur låter grisen, lilla vän? Ja, hur låter grisen?
Här har ni min dolda talang som jag fann i Lördags,
ehmn. Japp.
Memories from another time and place
There's none I trust more. You will remain my best friend to the bitter end.
Oh honey pie you are driving me frantic, sail across the Atlantic to be where you belong. Oh honey pie, come back to me.
Det är dags att komma hen nu, din snygga jävel.
Grannen saknar dig, och tycker inte om Törnskogen lika mycket utan dig i den!
En hand i himlen
Imorgon bitti ska vi sedan för tredje gången pröva på att få en klipptid i Jakobsberg. Lyckas vi inte nu, är det nog inte meningen att håret ska förkortas.
Nej. Jag har inte tid att skriva.
Jag ville mest skryta om att jag just nu är lycklig.
Jag skulle inte vilja ändra nuet för någonting i världen.
Så är det bara.
Minnet av en sång
Det var flera veckor sedan som detta klipp hamnade hos mig på msn, men jag gav den aldrig någon värd eftertanke.
Tänkte mest att den var rolig, och nöjde mig så.
Idag när jag återigen råkade klicka mig in på den, fångade dock något mina sega hjärnceller. Det är vår gamla låt. Troligen har du redan analyserat det, och troligen var det just det som fick dig att skicka den till mig, men jag förstod det aldrig då. Jag fastnade för mycket i själva skrattet som den gav mig.
Men idag, när mina hjärnceller äntligen fångat baktanken, vill jag skriva tack. Tack för att du fortfarande minns det som dog, redan innan det hade hunnit födas.
Det var något vackert över det en gång i tiden.
Det var nog bara det som jag ville få sagt.
För övrigt är videon hysteriskt kul.
Bara för att det var så klockrent skrivet
Vem håller inte med?
Your beauty is beyond compare
Jag vaknade för ungefär två timmar sedan och fick någorlunda direkt besök av bästa vän. Vi drack kaffe och åt ett varsitt winerbröd till tonerna av lyckliga hjärtan, frustrerande tankebanor och veckans händelser.
Eller ja, dem händelser som vi hunnit vara med om sedan i förrigår då vi sågs senast, det vill säga.
Det är otroligt hur mycket jag uppskattar dig, damen.
Ja, helt fruktansvärt otroligt.
vackra, vackra du.
Idag ska jag spendera dagen framför studera.nu. Förhoppningsvis ska jag kunna få i ordning på informationen om mig själv där, och hinna ansöka till alla de utbildningarna som jag har i tanke att söka till, innan jag blir alldeles för uttråkad av den där dumma hemsidan med alldeles för mycket fakta och meningar på.
Åh. Sedan vill jag kramas. Kramas med bästa vän igen.
För det är redan en saknad inom mig.
Helt fruktasvärt otroligt, är det.
Vackra, vackra du.
Tack för att du finns.
I fell upon a pill so intoxicating I couldn't resist
För mig är det lycka att veta
att jag har miljoner av valmöjligheter
Inget vettigt svar på vad som är bäst,
men ändå är helt säker på att jag kommer att sluta upp
som helt förälskad i verkligheten
<3<3
Jag vet vem jag är, när jag är hos dig!
En offentlig ursäkt
Jag kommer aldrig någonsin att komma över din ondska.
Förlåt vackra Ellen, Emelie, Jennica och Jennifer för smällen som ni fick ta.
Det var verkligen inte meningen.
Jag skäms!
Nothing ever hurt like you.
Jag vaknade vid lunchtid, men låg kvar ända tills att min älskade mamma kom hem från jobbet med pizza och en flaska rödvin.
Hur tokigt bra låter inte det på en skala?
Jag har i alla fall sökt in till SU's kriminologiprogram och fixat iordning min nu sju timmars långa spellista på spotify. Så något har jag faktiskt fått gjort. Även fast att det inte är mycket.
Imorgon väntas sedan en fika med Rebecca, kryddat med thailandshälsningar, och efter det ett besök hos bästa vän.
Det kan inte bli annat än tokbra.
Everybody needs inspiration, everybody needs a song, a beautiful melody, when the night's so long.
Efter att lyckosaften satt erfondinet i rörelse inuti min kropp,
var allt, utan en rörelse, redan sagt och gjort.
Mina ögon hade talat utan hjälp av min kropp
Och det är så här det går.
Det är så här det känns.
Att vara fullständigt medveten,
Att vara fullständigt lättad,
och fri
Ja, det är så här det känns.
Och jag hoppas att du vet vad du själv har gjort.
The minute you let her under your skin, you began to make it better.
Han åt nämligen precis upp resterna av min avocado.
Det känns inte helt hundra.
Nåja, söt är han i alla fall. Min tokpelle.
Idag ska jag ta mig till Karlaplan på middag.
Sedan funderar jag på att överaska en god liten vän.
Det ska hon dock inte få veta om själv.
Cause' me like surprises!
så det så.
Puss och snurr, härlig kastrull.
Save it for your prayers
Vackra, underbara släkten Lööw.
-
Ord har slagit mig kraftlös, helt tokigt försvarslös och svag,
men jag vet att morgondagen snart gryr
och föder en ny möjlighet att leva
och jag ska försöka att ta emot den gåvan nu.
För det är dags.
Ja, det är verkligen det nu.
Jag har gråtit alldeles för många tårar på grund av dig.
Det är verkligen sant,
för du är egentligen inte värd ett skit.
Hör du det?
Inte ett jävla skit!
I fell inlove with the seaside
Det är inte nyttigt för mig att läsa alla vackra swy-människors resedagböcker.
Idag fick det mig nästan att falla i tårar. Det känns så otroligt konstigt att vara så långt borta från den plats som hjärtat valt att stanna kvar på.
Om 3 veckor kommer dem hem, och jag ska bli en del av dem igen. Även fast att jag vet hur otroligt varmt som de kommer att välkomna mig, kan jag inte låta bli att vara en aningens nervös. Dem kommer att ha hunnit göra så ofantligt mycket utan mig, och alla dem sakerna kommer att ha sammansvetsat dem ännu mer.
Åh. Jag är så otroligt ledsen över att befinna mig i Sverige. Det är ju inte här som jag skulle ha varit idag. Jag skulle ha varit där, i vackra Thailand, omhändetagen av min vackra värdfamilj och min underbara Jay.
Ja, Jag skulle ha haft alla medresenärarer och thailändare omkring mig. Jag skulle ha arbetat och gått och förbannat mig över min hårda säng, och alla de täckande kläder som vi tvingades ha på oss i 40 graders värme.
Ja, jag skulle ha varit där. Där och lycklig!
Ibland är inte livet rättvist.
She's on fire but her embers burn her bridges.
Hm.
Jag antar att jag uppdaterar den här mest för min egen skull tills dess.
Ni som chockerande nog fortfarande följer den, får häng på!
Jag har beslutsångest om framtiden.
Antingen sätter jag mig och söker till den utbildningen som jag vill gå nu, och stadgar mig inom Sveriges skolväsande igen, eller så fortsätter jag resandet. Jag har nämligen precis fått ett jobberbjudande på ett cafe på Irland.
Problemet är bara att jag inte tror mig komma tillbaka till Sverige igen om jag flyttar dit, i alla fall inte på väldigt länge.
Jag har funderingar på att åka tillbaka till usa också, men denna gång som au-pair i ett år. Vi får se, vi får se! Culture care ska ha in mig på en intervju om 1½ vecka.
Nej, dags att stilla tankarna. Nästa äventyr på schemat är ju faktiskt Örnsköldsvik, och nu är det inte lång tid kvar tills dess!
Nej, inte alls faktiskt.
Vuxenpoäng
Nu måste jag få ge mig själv lite cred.
Jag har vaknat av mig själv sisådär sju på morgonen varje dag sedan jag kom hem från Thailand, och idag blev inget undantag. Så innan tuppen hade galt gick jag upp för trappan och bredde mig en härlig frukost och satte mig ner och lyssnade på p3 morgon med min käre far.
Sedan bar det ut på de vilda vägarna för att ta upp övningskörningen igen. Trots att jag inte hade suttit i förarsätet sedan långt innan studenten, gick det primadonna. Det satt kvar i ryggmärgen och jag vill nu skryta om att jag faktiskt kan växla och gasa fin fint. Så det så.
När far min ber mig att köra över iskockor, så kan jag det också. Ha!
Så nu behöver pensionärerna, taxichafförerna och barnen på trotoaren inte oroa sig mer. Jag kommer inte att köra över dem som bowlingkäglor något mer.
Nej, dags för lite eftermiddagskaffe.
Ikväll blir det sedan lite festligheter i Ellen-anda. Det sitter fint, det.
(Föresten så saknar jag Thailand otroligt mycket. Det var verkligen med ett stort hål i mitt hjärta som jag lämnade er, vackra thaiare och medresenärer. Jag hoppas att ni vet om det)
My head is spinning round and round and round..
För bara ett par månader sedan hade jag en övermänskligt stor zahir, som fick hela mitt liv miserabelt och deprimerande. Jag trodde mig aldrig kunna bli av med den och försökte febrilt skaka av mig den på alla sätt som gick, men det visade sig vara omöjligt. Vart jag än gick, förföljde zahiren mig. Allting påminde om den. Allting hallucinerades ihop till just det, och jag höll på att tappa all min kraft att bara gå upp på morgonen.
men idag är jag fri.
Visst är jag märkt för livet med zahirens melankoli, men jag har lärt mig att hantera den, att göra den till någonting mindre, och svagare.
Jag är nöjd så. Jag har varit stark som tagit mig ur dens järngrepp.
För genom att bara komma hit, gott folk, har jag kommit så mycket längre än vad jag någonsin hade vågat drömma om, bara en liten, liten tid tillbaks.
så återigen är det bevisat - ingenting är omöjligt
Nej, ingenting, gott folk.
Ingenting är omöjligt.
