The summer takes us all



Stockholm är bra. I två dagar fick jag känna på känslan av att vara arbetslös, sedan var det över och jag kunde återigen gå ner till centrum och känna mig nöjd över att inhandla saker som jag behöver och vill ha.

Imorgon ska jag in och skriva upp mig på tider,
och jag känner mig en aningens kluven på ett bra vis.

Nu får ni dock hålla tummarna för att jag åtminstonde får lite semester i år.
Annars kommer Mia att bli lite ledsen i ögat.

Nu ska jag dock ha det hela dagen, så jag ska alldeles strax hämta upp min gamla nyckel och vandra vidare till stranden för att mysa med en gammal och härlig bekantskap. Och sedan, då är det minsann fotboll för hela slanten som gäller.

Jag ska passa på att be dom att fira mig också.
Det är inte varje dag som man blir uppringd av ett jobb som man inte ens har sökt.

Nej. Solen skiner. Vad gör jag här?
Ni får ha en bra dag.

And Jay, if you are online, watching my photos as always, I want you to know:
I miss you. I miss you. I miss you so much that it hurts.

The top of awesomeness is reached












Jag låter mig kalla konstverken, höjden av flygande kärlek


Remember yesterday, walking hand in hand. Love letters in the sand, I remember you. Through the sleepless nights, through every endless day, I'd wanna hear you say, I remember you.







Underbara, vackra, helt fantastiska Thailand.


If you can imagine it, you can become it.






Imorgon ska vi ut till ö-viks vackra skärgård igen. Den här gången ska vi dock slå läger för natten på den lilla ön som vi besökte sist, och sitta och sjunga allsånger tills att våra halsar har gett vika och våra röster har tappat sina existenser.

Jag ser fram emot det något helt otroligt mycket.
Bara så att ni vet, liksom.

You are my angels



Ord ska snart börja att dyka upp, jag lovar och svär.
Jag ska bara förska vinna tillbaka min skrivarförmåga först.

Tills dess bjuder jag på bilder, helt enkelt.


Once upon a time, I didn't give a damn!



I tisdag mös jag och Åse en sista gång uti stallet,
och verklighten kom genast lite närmare mig.

Nästa måndag åker jag hem mot stockholm



The sky is the only limit, my dear.


Åh, Romeo. Min vackra Romeo. Jag önskar att jag kunde vara hos dig idag, krama om dig och skrika ut all den tacksamhet som jag bär på gentemot dig. För jag saknar dig, och längtar tills den dagen som dina lugnande ord kan vagga in mig i lugnet återigen.

Åh, ja. Jag önskar det så intensivt, min vackra vän,

men tyvärr är det omöjligt just nu, så jag hoppas att flickvännen, och vännerna dina ger dig en oförglömlig tjugoårsdag utan mig.

Jag verkligen hoppas!




Gerdals strutsfarm







Gerdals snyggingar


Smaken av din kärlek har fasnat på min tungspets. Kan du hjälpa den loss?






Idag sprang ö-viks vackra studenter ut,
och sommaren fick sin officiella start, även här.

Jag firade deras dag med en lite yngreskala. En tretton och femtonår yngre skala för att vara exakt, men jag klagar inte över det. Absolut inte.

Jag, gullhönorna, Åse och Jay satt och avnjöt två härliga pizzor till ljudet av fulla tonåringar. Och det kändes alldeles, alldeles lagom, må jag lova. Att gräset kittlade oss lyriska, gjorde inte saken sämre.

Absolut inte alls.



Skallebergsgrottorna

 



Och fast vi båda vill, mer än någonting annat, så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan










Åh. Åh. Åh. Mina ord blir för små, hur jag än bär mig åt.
Att det ens kan rymmas så mycket kärlek i de där små liven.

Det är någonting som jag aldrig kommer att kunna förstå.



Set sail for better times





I måndags var det dags för Maja och Kois EAD.
Det blev inget mindre än totalt fyra timmar till havs, lunch med utsikt över hela Ulvön och en härlig genomgång i den svenska historian bakom surströmming.

Provsmakning blev det också, och jag måste erkänna att den där knasiga fisken inte smakar lika illa som den luktar.

Gott var det dock inte, så det blir ingenting som jag rekomenderar.

Dagens höjdpunkt var clownen och surströmings-presidenten, Ruben. Han är värd minst hundra kilo kärlek för den underbara dagen, fylld med skratt, humor och engagemang som han gav oss.

CRED!

Det finns inte en storm som jag inte har ridit ut


Dagarna i övik har börjat att räknas ner,
och det känns konstigt ut i hela kroppen.

Ska jag verkligen komma hem permanent nu?
Ska jag verkligen bli yngst i ett hushåll igen?


Ska swy-gruppen nu inte längre vara min vardag?

Åh-oh-åh!

 


Syskonkärlek



Med facit i hand
- Jag hade inte kunnat be om en bättre parkamrat!


Caj Karlsson - Du får avfärda mig som tokig <3






Det är så mycket kärlek. Så mycket roliga aktiviter. Så mycket vänskap. Så mycket flourtunna vingar, som omdanas till sliptåliga stenmurar. Så mycket obeskrivliga under. Så mycket omtanke.

Så otroligt mycket allting

Och jag kommer att sakna er så genuinskt otroligt när allting är slut.


Life isn't about waiting for the storm to pass, It's about learning to dance in the rain


Jag har inte skrivit på ett tag, och anledningen är simpel.
Jag ska förklara för er, på ett kort och konsist vis. För det räcker så.

Jag har inte haft tid. Jag har funnit glansen med att promenera, och har roat mig med att gå minst en mil om dagen sedan vi kom hem från skogen.

Och ja, gott folk. Jag vet att det bara var tre dagar sedan, men jag ska hålla det nu. Jag har lovat mig själv!

Uppdateringarna kommer med vanliga mellanrum igen när jag funnit en bra tid som jag kan få plats med det, i mitt schema.


 


RSS 2.0