All through the night
10-05-01, 18.21.
Det är Lördag, och sex vackra swy-människor står samlade i ett kök. Det osar av kärlek och någonstans i mitten av rummet dundrar fina substantiv ut.
Allting känns bra, och för en liten stund låter sig världen gå vidare utan oss i,
men det gör ingenting.
Nej, det gör ingenting,
så länge som vi är varandras armé
Jag tänker att någon gång, någonstans, kanske vi kan besanna orden om Fannys kollektiv.
Plus massa karlar,
damer
och skrikande barn.
Plus en dig, en dig, och en mig i dina alldeles för stora tröjor.
10-05-02, 17.21
Det är en annan dag, och sakta börjar en Åse och en Jörgen runda av en äventyrs-aktivitet med massor av uppblåsbara puffarmar, vattenrutchelbanor och dova skratt.
Barnen ger ifrån sig misstyckande gnyl,
men inser snart att en viss John Blund är på väg förbi.
och det blir en genuin tystnad i den lilla bilen hem.
och tystnaden,
tystnaden
och tystnaden består.
23.21
Mobilen vibrerar. Jag tänker inte mer. Kollektivet är borta.
Och jag inser sakta,
Det är så här som det känns.
Det är så här som det går
när man låter den som man älskar gå,
och jag tillkallar sakta min vackraste armé.
Det är Lördag, och sex vackra swy-människor står samlade i ett kök. Det osar av kärlek och någonstans i mitten av rummet dundrar fina substantiv ut.
Allting känns bra, och för en liten stund låter sig världen gå vidare utan oss i,
men det gör ingenting.
Nej, det gör ingenting,
så länge som vi är varandras armé
Jag tänker att någon gång, någonstans, kanske vi kan besanna orden om Fannys kollektiv.
Plus massa karlar,
damer
och skrikande barn.
Plus en dig, en dig, och en mig i dina alldeles för stora tröjor.
10-05-02, 17.21
Det är en annan dag, och sakta börjar en Åse och en Jörgen runda av en äventyrs-aktivitet med massor av uppblåsbara puffarmar, vattenrutchelbanor och dova skratt.
Barnen ger ifrån sig misstyckande gnyl,
men inser snart att en viss John Blund är på väg förbi.
och det blir en genuin tystnad i den lilla bilen hem.
och tystnaden,
tystnaden
och tystnaden består.
23.21
Mobilen vibrerar. Jag tänker inte mer. Kollektivet är borta.
Och jag inser sakta,
Det är så här som det känns.
Det är så här som det går
när man låter den som man älskar gå,
och jag tillkallar sakta min vackraste armé.
Kommentarer
Trackback