Yesterday once again




Bilderna är från Thailändarnas första dag i Sverige.
Tanken på att det snart är dags för deras sista, gör mig alldeles gråtfärdig.

Hur ska jag någonsin klara mig utan min Jay?
och alla andra också för den delen?

Jisses Amalia. Jag har verkligen lärt mig att känna lycka tillsammans med dem!
Det kommer att uppstå en sådann fruktansvärt tomhet utan deras skratt och tokirier.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0