Ett personligt inlägg - med spår av kärlek i.
25 månader. Varför jag ens skriver ut det, vet jag inte.
Jag tror att det är min punkt på det än så länge längsta kapitlet av mitt liv.
Jag har inte glömt - men jag har lärt mig att kunna vara lycklig trots allt.
Ingen av er läsare kommer att förstå vad jag just nu skriver om. Knappt jag heller. Jag tror att jag försöker att säga att min tatuering verkligen har ett levande budskap:
Det finns alltid något i ens förflutna som det är värt att bygga upp en framtid på.
Jag är idag beviset på det. För fy sjutton vad jag är lycklig idag.
Och mest tack, och kärlek, vill jag skänka min fina Jonas för det.
Utan dig hade jag precis som ord utan melodi, varit färglös som en tår.
Jag tycker så otroligt mycket om dig! Jag hoppas att du vet om det.
Jag tror att det är min punkt på det än så länge längsta kapitlet av mitt liv.
Jag har inte glömt - men jag har lärt mig att kunna vara lycklig trots allt.
Ingen av er läsare kommer att förstå vad jag just nu skriver om. Knappt jag heller. Jag tror att jag försöker att säga att min tatuering verkligen har ett levande budskap:
Det finns alltid något i ens förflutna som det är värt att bygga upp en framtid på.
Jag är idag beviset på det. För fy sjutton vad jag är lycklig idag.
Och mest tack, och kärlek, vill jag skänka min fina Jonas för det.
Utan dig hade jag precis som ord utan melodi, varit färglös som en tår.
Jag tycker så otroligt mycket om dig! Jag hoppas att du vet om det.
Kommentarer
Trackback
